Let it be me

Det är då du behöver någon, någon du kan tala till som hör dig ,hör ditt andetag och ser din tanke.
Någon som dömmer dig för vad du är, inte vad du var eller vad de tror du är.
Någon som vet vem du kan bli, som ser potentialen bakom de tårarna du nu låter rinna ner...
Någon som ser dig...

Hon famlade runt, likt lågan från ljuset i vinden
Hennes kind var av salt, torkad och utsmetad..
Händerna, en gång unga och av sammet, nu svarta av kajal
Sängen var inte längre ett slott, ingen säkerhet
Hennes lakan lydde texten av skam och hennes en gång varma
kudde hade blivit kall och ett vattendämpande ångest moln.

Det som en gång var, fanns nu bara i ett vagt minne om
igår, och idag var en ändlös resa mot det mörker som
allt för många vägrar att se i sin säkra vrå...

Den vrå hon förvägrats och aldrig mer får se.
Inte utan att svälja blyet fullt ut
inte utan att känna den sista värmen komma
...från mynningen..


Någon som såg dig, för vad du var...någon som såg dig