Ciggen under fläckten, fingrarna på tangentbordet och huvudet smällfullt med tankar och hjärnspöken.
Återigen finner jag mig, i nattetimmen, fundersam och rädd över världens alla hörn och vråer. vad är det som sker och varför gör vi inget åt det? jag har inte uppgraderat mig tillräckligt via nyheterna men jag satt och tittade på en dokumentär gjord av ett insiderbolag i skakade militär staten Burma...
Var i helvete har vi storebror och "Jävlar vad jag ska vara duktig och fantastisk"-USA!!!???
Aaa just det det är ju inget hot mot dem, så då är det väl inga problem antar jag...(ingen som känner av WW2 vibbarna där ute eller är det bara jag?).
Aung san, nobelpristagerska och erkänt stark folkrepresentant sitter fortfarande i husarrest, Munkar blir slaktade eller bortförda, utländska och burmesiska journalister blir skjutna på öppen gata, unga och gamla ränner runt i masshysteri då militär juntan avlossar salva rakt i massan!
Världen är tyst...
Internet stängs av och alla med en kamera eller anteckningsblock blir misshandlade på gatan, och fängslade med orden ringande till slagen av batongen, "Är det du som sänder info till utlandet!?"
Världen är tyst...
Världen är tyst, vi har all fakta och kan vara med och göra något, inget nytt Vietnam, bara göra något, slänga ut en hand och hoppas att folket tar hela jävla handen, för det skulle mätta deras hungrande barn, deras svultna hjärta som bankar för frihet, demokrati och ett enat land som styrs av och med folket.
fy fan för vårat kapitalistiska tänk, vår egen rädsla och oförstånd för de som behöver vårat stöd.
Jag vet att jag inte kan göra mycket själv, men jag väljer att säga vad jag tycker, vilket är mer än vad Burmas befolkning någonsin fått göra. jag får inte batongen i huvudet eller en kula i ryggen när jag demonstrera...men ibland vill jag att det ska vara så.
Vi behöver en batong i skallen för att vakna upp och krypa ur vårat skal och se vad som sker, agera och tänka till. vi har mer än vad vi förtjänar...
jag är precis som alla andra, jag bara "talk the talk", men jag gör åtminstone det.
Vad gör du?
